Lämnar ut mig

Tänkte "knäppa upp skjortan" ordentligt här och nu.. exponera tankar och funderingar...

För det första så kan jag ibland tycka att en del människor tänker alldeles för lite på vad de säger. Men jag är nog inte bättre än nån annan, jag pratar ofta väldigt fort och inte alltid säger jag så genomtänkta saker. Men: Jag säger inget för att såra någon annan. och är den första att be om ursäkt när jag sagt något förhastat. Man kan inte lägga värderingar i andras sätt att leva, och sätt att hantera livet. Mitt sätt att leva är rätt för mig, mina beslut baserar sig på hur tillvaron känns, är och gestaltar sig för just mig, just nu. Inte för alla andra...och förmodligen inte för någon annan än jag själv.

- Ja, jag ska flytta till Östersund och bo där på veckorna och det ska inte J, och ja vi tycker båda att det känns som det bästa för oss just nu. Nej, jag vill inte skaffa vovve, volvo villa och bebisar nu... varför är det så svårt att tro??

"...och hur skulle dom förstå ? dom vet ingenting om oss... dom skulle tänka sig för om dom förstog...låt dom se det själv låt dom ångra sig för hur skulle dom förstå? dom vet ingenting om oss"  Axplock ur Moneybrothers  "Dom vet ingenting om oss"

I övrigt så vet ju ni som känner mig att jag har ett hett temperament.. detta får min stackars sambo lida för ibland när min blodsockerhalt är på tok för låg...  Jag vill verkligen vara mer självdiciplinerad än så... Men det går bara inte! Någon som har några tips i ämnet? Jag tar tacksamt emot ideer och tips i ämnet..

För att citera Bo Sundström själv " den här låten handla om min fru och alla andra kvinnor med ett temperamentsproblem" :

"För henne är det svart och vitt
det är helvete och himmel
är marginalen eller mitt
Det är sömnen eller svindel
- och jag famlar omkring utan koll

Mellan ett och noll, ett och noll
Mellan ett och noll

För henne är ont och gott
det är allting eller inget" Bo kaspers orkester "Ett och noll"