emeliacarlsson

Jag har kommit på varför min träningsiver (ja med mina mått mätt så är det iver, vilja, träningsglädje) infunnit sig.. och det är kanske inte den ädlaste av orsaker: Jag är INTE sämst...  :) Det har jag väl inte varit förut heller, men nu kan jag nästan vara bäst ibland och det taggar mig. Är ju ganska knäppt men jag blir taggad när jag ser att tjejen bredvis inte kan stegen elelr inte orkar alla sit-ups. Jag är inte så stolt över detta, men jag erkänner ärligt hur det ligger till. Ska fortsätta gå på tortyrpasset på tisdagar.. 1 timme och 45 minuter stationsgympa med styrka, hopp, kondition, ruscher och vanlig gympa. Där är jag långt ifrån bäst, men jag kämpar kanske mest (jag står då inte i ett hörn och fuskar så jag inte ens blir rödblommmig)..    Jajaja... men starkast är min kille :) Han kan lyfta mig i bänkpress , det ni!

I helgen var det väntan i fredags och partaj i lördags och idag undvek vi alla kriminella inviter och fikade istället :) Vi är något av moralens väktare jag och J .... Sjukt egentligen, jag har varit så i hela mitt liv. Kan tänka och överväga en evighet om det gäller något som jag i princip tycker är moraliskt fel. I min ungdom var det t.ex. att låna kompisens busskort.. nu gäller det lite andra saker (vet dock inte om jag skulle lånat kompisens busskort i dagsläget heller...

Laddar återigen för en ny arbetsvecka! Nu är det inte alls särskilt länge kvar tills det bär av mot väst! och san francisco!!! Längtar längtar!!!