emeliacarlsson

För inte alltför länge sedan så fick jag efter påtryckningar uppsöka primärvården. Jag hade nämligen fått nån typ av eksem på handen. Det var på väldigt begränsade områden och jag hade aldrig haft det förut.. jag hade haft det i ca 2 månader när jag tillslut sökte hjälp (läs: jag gick dit för att mamma + en hel hop kompisar tyckte jag skulle gå dit). Det som hände på hälsocentralen som det så trevligt heter i denna stad var att jag fick träffa en ssk som kom 10 minuter för sent... (jag hade ju gått från jobbet så jag var inte så väldans sugen på att sitta där halva dagen). Detta utspelar sig:
SSK: Vad tror du att det är?
Jag: jag vet inte, visste jag det hade jag inte kommit hit.
SSK: Tror du att det är en svampinfektion?
Jag sträcker fram handen och tänker surt U TELL ME!! men säger trevligt "jag vet faktiskt inte" hon tittar på det och säger att det inte är en svampinfektion. Sedan händer följande:
SSK: Hur länge har du haft det?
Jag: 2 månader ungefär
SSK: Har du kanske haft blöta vantar på dig?
Jag är nu väldigt sur och försöker tänka ut ett svar , möjlga alternativ:
1) Ja jag har haft blöta vantar varje dag i 2 månader
2) Ja jag har haft blöta vantar ... jag har inte hängt in dom i torkskåpet på DAGIS
3) nej
4) ja eftersom jag är 24 år (snart 25) så söker jag vård för ett eksem som uppkommit efter att ha gått med kosntant blöta vantar natt som dag i 2 månader och kan inte komma på orsaken själv.
Jag väljer svar 3)
Sedan frågar hon åter igen om vad jag tror att det beror på..hon säger att hon inte vet vad det beror på, men att det inte är smittsamt (fråga från mig : Om man nu inte vet vad det är hur kan man då veta att det inte smittar???) . jag säger då att jag kanske kan få prova nån starkare kortison.. då får jag det och så går jag hem.

Problemet just nu är att det har väl blivit något bättre men inte bra.. och spontant känns det inte så lockande att gå tillbaka. Får rådfråga nån läkare på jobbet kanske...

Som man fått höra sen man satt sin fot på utbildningen: Bemötande är viktigt!