emeliacarlsson

Som ni som känner mig vet så är det ett trauma för mig varje gång jag går till frisören.. och igår var inget undantag. Det finns ju bara en frisör som gör mig nöjd, min vän H.  Hursomhelst har jag på senare tid hittat en frisör i denna stad som inte gör mig alltför gråtfärdig. Hon hade dessvärre ingen tid för mig inom den närmsta framtiden, så det blev att prova en ny frisör. Mitt största problem med dessa frisörbesök är att jag inte vet hur jag ska säga för att frisören ska förstå.. hur jag än visar och berättar så tycks dom ha en helt annan idé.  Jag har frågat min tidigare nämnda vän H om stöd och tolkningshjälp.. men inte heller hon har kunnat hjälpa mig med det här.

Den här frisören jag besökte igår  klippte snabbt som attan tills jag befarade det värsta och skrek stopp stopp. Och då säger hon "vill du inte att jag tar  nåt mer på luggen?" och flyttar sig så att jag ser i spegeln. Nej! ropar jag i falsett..  luggen är vi detta laget både ojämn och väldigt kort på vissa ställen (min arbetskamrats kommentar idag "så farligt är det väl inte.. eller vänta det är ju kortare här än här..")  Även fast jag försöker att inte vara så ytlig .. så känns det inte alls som en tröst att det växer ut  i nuläget.  Så det var första, sista och enda chansen för den här frisören.. jag får hitta på ett sätt att slippa detta med frisörbesök ...kanske rastaflätor eller dreads då behöver man väl inte klippa sig så ofta?


"Det gick så sakta, tog sån tid, varenda vecka var ett år
Vi ringde ibland för att fråga hur vi mår
Tills jag sa "Väntar du på nån eller vill du bli min?"
Du sa "Vad svarar man på sånt?", jag sa "Man svarar nog ingenting"

Men lägg armarna runt mig slit ut vad jag har
Gräv i det dunkla med sök inga svar
För jag lovar ingenting, det är det enda jag kan hålla
-----
Så jag väntar, jag väntar
Om tiden vill ifatt" " Ur Winnerbäcks "Om tiden vill ifatt"