emeliacarlsson

Ja åter igen har jag besökt primärvården och åter igen kände jag mig förminskad och besviken (trogna läsare minns incidenten då jag hade eksem och fick frågan "har du haft blöta vantar på dig?"). Nu har jag infektion i 2 fingrar  och har jätteont och kan alltså inte använda 2 fingrar på högerhand vilket förutom smärtan också vållar mig en hel del praktiska problem i vardagen eftersom  jag är högerhänt. Distriktssköterskan ställer då följande fråga: "Använder du händerna mycket?" Vad skulle jag säga? Dagligen..? speciellt fingrarna och fingertopparna (!)
Hon sa att hon inte kunde förstå vad det var för något.. när jag sa att jag hade så mycket besvär att jag hade svårt att jobba och klara mitt dagliga liv utan hjälp så sa hon: "Har du inte semester snart då?" Tack det var upplyftande, och nån läkare fick man tydligen inte träffa förrän man haft besvär i 2 veckor. Att mitt pekfinger var dubbelt så stort som det brukar vara och hon inte kunde förstå varför spelade ingen roll.. Det är både förnedrande och kränkande att inte bli tagen på allvar.

Efter att ha kommit hem och gråtit en skvätt av smärta och mamsen och D hade tyckt synd om mig en stund  ringde jag sjukvårdsupplysningen och fick direkt en tid till distriktläkarjouren och väl där sa läkaren att jag direkt skulle få antibiotika. Så tillslut : Upprättelse och hjälp. Hallelulja! Hoppas det ger med sig snart...   Jag hatar att vara sjuk och svag.


Det som ändå lyser upp min tillvaro just nu är att jag är sambo på riktigt och att det hursomhelst blir en resa till tärna-trakten i helgen!