emeliacarlsson

Trotsade sunt förnuft och rädsla, även om det tog ett tag innan min hjärna var med på noterna (om den någonsin var det). Jag klättrade klättervägg för första gången någonsin. Måste lägga till informationen att jag faktiskt är höjdrädd...på riktigt.  Men lusten och nyfikenheten var så stor så att jag lyckades på nåt sätt ändå förtränga att jag är höjdrädd.

Men detta blev jag snabbt varse... Vi kom till stället där vi skulle klättra (jag och J) och vips var det dags för mig att börja klättra... vi började med den lättaste.. halvvägs upp så märkte jag att alla grepp på väggen inte var lika "greppvänliga" några grepp var rent värdelösa och även fast instruktören (han som på marken höll sitt liv i sina händer eller runt midjan..) hade sagt att vi skulle använda benen så klammrade jag mig rent instinktivt fast med händerna. Där halvvägs  upp (eller ner beroende på hur man ser det) så hade jag dåliga grepp och gjorde misstaget att titta ner!!! och då försvann all färg från mitt ansikte och jag tänkte: Nu svimmar jag. Min reaktion blev då att ropa "jag vill ner" och gissa vad instruktören säger: "okej, luta dig bakåt bara." då visste jag inte längre vad som var värst. Han firade allafall ner mig. Och så var det Js tur , han klättrade lika smidigt som spiderman uppför väggen.

Sen blev jag tjurig och trotsade min rädsla och klättrade hela väg(g)en upp (7-9m var det). sen klättrade vi en vägg var till och det var kul fast jag var livrädd hela tiden.. det blev liksom en del av tjusningen att trotsa sin rädsla. Hjärnan fattar inte att jag sitter säkert i selen utan ser bara golvet där 7-9 m ner (det var inte direkt så psykologiskt upplagt där nere var det bara stenhårt golv, ingen madrass). 

Efter denna bravad var jag helt slut både mentalt och fysiskt...  men det var en himla häftig upplevelse som jag gärna skulle prova igen!!!

Nån annan som testat?

hela mitt sätt att vara är lite som en ketchup-effekt tror jag. Allt på en gång : alla aktiviteter, allt på jobbet, alla känslor på en och samma gång. Så är det oftast för mig :) Allt eller inget. På gott och ont.

Har tränat idag med mycket "fitta" och vältränade arbetskamraten som hoppar en halvmeter högre än alla andra trots skador. Men det sporrar mig.  Annars så har jag börjat hata att diska hoppas innerligt att min goa (läs täta) kille i framtiden lägger ett bud på en bänkdiskmaskin ;) I helgen var det kärlek och barnvakteri (inte samtidigt). Det är ju så givande att umgås med barn även om jag fattar att det kan bli ganska jobbigt dygnet runt varje dag:) 

Och San Franciscoresan närmar sig med stormsteg: Hurra!!! Lite som ett svar på din kommentar H så är ju resa min allra största hobby och ffa den dyraste ... vågar inte räkna efter hur mycket pengar jag har lagt på resor men det är värt varenda krona!

Och ifall ni inte visste : J är världens bästa!

"För henne är det svart och vitt
det är helvete och himmel
är marginalen eller mitt
Det är sömnen eller svindel
- och jag famlar omkring utan koll

Mellan ett och noll, ett och noll
Mellan ett och noll

För henne är ont och gott
det är allting eller inget
Det är kyssar eller spott

Det abstrakta eller tinget
- och jag famlar omkring utan koll

Mellan ett och noll, ett och noll
Mellan ett och noll

För henne är det dag och natt
det är solen eller månen
Det är tårar eller skratt
norra Norrland eller Skåne
- och jag famlar omkring utan koll

Mellan ett och noll, ett och noll
Mellan ett och noll

Och fastän det är upp och ner
kan jag ändå konstatera
att vi får varann att le
att det verkar att fungera
- att jag famlar omkring utan koll

Jag famlar omkring utan koll
Jag famlar omkring utan koll

Mellan ett och noll - ett och noll" mellan ett och noll Bo kaspers orkester

Jag håller ju i nuläget på att läsa Stieg Larsson böckerna, har läst en och en halv och längtar varje kväll tills jag får läsa fortsättningen. Utöver detta lyssnar jag ofta en liten stund på en ljudbok innan jag somnar..  jag har tidigare lyssnat på lite lättsamma böcker utan någon särskilt avancerad handling pga att jag ju alltid somnar efter bara några minuter, och då blir det så att jag lyssnar om samma spår igen..  Förrförra helgen åkte jag till övik och då lyckades jag lyssna färdigt på boken. Så nu har jag lånat en ny på biblioteket.. men väl hemma upptäckte jag vem som har läst in boken: Mikael Persbrandt!!!! Eller för mig Gunvald Larsson... Kommer jag kunna somna till detta? Det återstår att se..
I övrigt så pratas det omorganisation på jobbet.. jag vill bara slå händerna för öronen och sjunga lite lagomt falskt och högt tills något beslut är taget.

Jag har ju tidigare tänkt eller tänker fortfarande att jag saknar ett tydligt mål, jag är en målinriktad person. Hela mitt liv har ju i princip bestått av mål i olika former (betyg i högstadiet för att komma in på det gymnasieprogram man vill,  ta studenten för att komma in på den universitetsutbildning man vill läsa logopedprogrammet för att bli logoped). Missförstå mig rätt logopedjobbet är allt jag drömt om och lite till, jag har en tjänst jag trivs toppenbra med osv.. och jag har jättemycket kvar att lära! Det är så mycket jag vill lära mig, men oavsett detta så är målet inte lika tydligt längre..  jag behöver också någon typ av hobby (facebook räknas inte)..

Hobbyförslag mottages gärna jag har redan provat att ta upp gamla hobbys såsom mössvirkning och halsbandstillverkning.. men inget känns riktigt rätt.


Över och ut

kände mig nästan sjuk igen.. stirrig lite simmig blick, hög puls och skakis. Tänkte att jag fått feber igen... men icke!  I själva  verket var det en annan sorts feber jag hade drabbats av nämligen rampfeber ! Jag skulle nämligen föreläsa för ca 45 pers + 2 av mina teamkamrater. Mitt mål var inte att vara bra eller extremt informativ på något sätt mitt mål var att ÖVERLEVA! Inte svimma inte kräkas inte bli pionröd.. och det lyckades jag med. Ett mer långsiktigare mål som jag har är att vara informativ tydlig intressant , nå ut och verkligen leverera bra information...   Dom skrattade iallafall på rätt ställen..  alltid något

För övrigt blir helgen  nog inte alls som jag hade tänkt eller önskat... kanske tillfrisknar jag radikalt och kan besöka älskade j.. men det blir nog inte så..

ps. jag överlevde

Det blev som så att i lördags när vi skulle iväg till fjälls så började Rudolf (ja , jag har ett namn på min bil) att känna sig osäker.. vi hade ju aldrig åkt så långt med honom förut. En lampa som indikerade motorkrångel började lysa... så vi lät Rudolf slippa resan till Vålådalen.. Vi provstartade honom några gånger under helgen men lampan ville aldrig sluta lysa,,,,,   Så imorse skulle jag och Rudolf  göra en resa till verkstaden... men men gissa vad? När jag startade min kära Rudolf imorse för att åka till verkstaden då lyste inte varningslampan!!!!! Då fick jag många dilemman att tänka på... vad skulle jag göra?? Kan ju inget om detta med bilar.. så jag messade J och ringde pappsen. Och dom tyckte som jag: Lämna in den ändå. Så det gjorde jag och passade på att lämna in den på den årliga servicen samtidigt.. men det kostade inte gratis.. dock verkade det inte vara nåt större fel på motorn för då skulle dom ringa under dagen,nu fick jag bara ett sms om att den var klar och vad det skulle kosta. Det här med bilägande är ingen billig affär...

vi får se hur han mår när jag hämtar honom imorgon...